Eller "I'm in love, friday". I fredagar. Jag tycker om fredagar. Fast söndagar (ja, söndagar!) är bättre. TROTS ångesten söndagar alltid för med sig. 

Musikfronten ser ut som följer: 
Mamma har som sagt (sa jag det här? Eller på facebook? Eller på sms till Josi?) köpt en dockningsstation till sin iPhone. Det medför att hon KONSTANT lyssnar på Spotify i den. Mest Lalehs nya album. Jag gillar Laleh. Mamma älskar tre låtar av Laleh. Vi kan dem utantill nu. 
Idag har hon även lyssnat på den där låten av hon i Idol som skrev sin egen låt (Anna? Mia? MOA!) fem gånger och just nu är det Green Day. Yaaaaaay.............................

Har lånat en ny bok. Den handlar om matmissbruk. Ganska tråkig och handlar mest om knark (VAAAAAAR är matmissbruket???)

Ska nog baka idag ändå. Damn me.

Det tycks råda oseriösitet i inlägget undertill. Inte sant! Det är så jag känner, Dumbledore beskriver allt perfekt!

Tänkte skriva ett ord, men sedan kom jag på att jag inte vet hur det stavas, och jag vågar inte skriva det med risk att jag stavar JÄTTEfel och ni retar mig. (Ni = mina ca 4 läsare om dagen. Jag älskar er.) 

I alla fall, idag är det oooonsdag. Jag har bakat (igen). Bakar alldeles för mycket. Först gjorde jag hallonsorbé (gooooott) sen gjorde jag solskensbullar (goooodare). Väldigt gott. Nu lyssnar mamma på David Guetta på sin nyinhandlade dockningstation (döda mig nu). 

Jag har en hemlighet! Den är ingen bra hemlighet så jag tänker inte avslöja den!

I helgen ska jag till någonstans typ teater med min släkt och Jose. Lol Jose. Josi!

MEN jag älskar How I Met Your Mother!

Om man dör. Då är man död. Och när man sedan är död, då kanske man återuppstår i ett annat - bätte, sämre, likadant - liv. Man kanske blir älskad. Eller oälskad. Eller väldigt väntad. Eller inte väntad alls. Kanske blir allt liksom... så mycket bättre. Om man hamnar i typ en kunglig familj. Inte för att allt måste bli bättre då, men ändå. Eller så hamnar man hos någon knarkare. Eller en sextonårig, gravid slampa. Eller ett lesbiskt par. 
Fast grejen är den, att det vet man inte. Allt kanske blir skitbra, men den man är nu (den jag är nu) kommer inte veta det. För jag kommer att vara död. Jag menar, jag minns ju inte något från något tidigare liv. Så om jag skulle återuppstå skulle det inte vara som mig, utan som någon annan. 
Så även om allt skulle bli bättre skulle jag inte veta vad sämre är.

Idag var jag i skolan. Ingen stor grej i sig (förutom att det är ANDRA. DAGEN. I. MIN. NYA. SKOLA!), men vi hade NO (ingen stor grej i sig) och där har vi biologi = sexualkunskap (ingen stor grej i sig, förutom att jag haft det innan) och under den lektionen hände något hemskt. 
Min grupp består av ett stycke kille med glasögon (kort, tjock, skrikande) vid namn Christopher. Jag vet inte riktigt hur han stavar sitt namn, men Christopher är den absolut snyggaste stavningen (han förtjänar den inte) och eftersom jag som sagt inte vet kör jag på det tills vidare. Alltså, vi är Christopher, jag, en tjej som vi (jag och Linn, som inte är min ständiga följeslagare utan jag är hennes) umgås med lite - mest för att alla tjejer umgås med varandra - vid namn Carro och en kille som gick på min första skola: Mattias. 
Vi satt först och diskuterade könssjukdomar. Sedan diskuterade vi preventivmedel. Sedan kom vi till den avgörande punkten - skriva ord efter förklaring. Det är den mest onödiga saken skolan någonsin kommit på. För de som läser min blogg och inte vet vad det är (= noll personer) är det som att säga "hälsningsfras" och sen finns det olika alternativ och man väljer (om man har hjärnan) "hej". Väldigt enkelt och trevligt. 
I alla fall, stycke fyra nu, vi körde på lite och gjorde lite fel och sådär, sedan kom vi till fråga/punkt/förklaring till ord: "Person som attraheras av samma kön". Här kommer lite citat:

Chrissy: "STOR bögstämpel på den!"
Moi: "Ursäkta?"
Chrissy: "Den där." (här pekar han på frågan/punkten/förklaringen till ordet)
Moi: "Det är inte ordet bög. Det är homosexuell."
Chrissy: "HAHA, whatever." (ser dock förvirrad ut)

Vi fortsatte och körde på. Sedan kom vi till en annan fråga/punkt/förklaring till ord, denna löd "person som attraheras av det motsatta könet". Citat behövs:

Chrissy: "Det är ju homo!"
Moi: "... dude, det är hetero." (utan dude, men det var ett "dude"-tillfälle egentligen)
Chrissy: "Haha, juste, ja. Man kunde ju lika gärna skriva 'normal', haha."
Moi: (stor fet tystnad)
Chrissy: "Haha."
Moi: "URSÄKTA MIG???????????????????????????????????????? ALLA människor är normala."
Chrissy: "Haha. Eh... ja."

Det blev awkward stämning för honom. Jag hoppas mina kära klasskamrater ej googlar mig (mitt namn är ju dock så otroligt vanligt att det verkar otroligt om de finner min blogg) och läser detta (och ser alla mina inlägg... good damn) för då kommer de förstå exakt hur mentalt störd jag egentligen är. 

Nu ska jag gå och gråta över att jag ångrar mitt skolval, ciao!

Jag. LEVER!!!!!!

Börjar ny skola om en timme. Eller, om en timme har jag börjat en ny skola. Shitvadskajaggöra. Är. Helt. Panikslagen. Trodde förresten bussen gick kvart över men gick in och kollade på hemsidan en sista gång, och den går prick. PRICK ÅTTA! OM NIO MINUTER (jag borde verkligen gå nu). Shit. Dör så mycket att jag redan är död och inte döende utan otroligt döddöd. Shit. MINA HÄNDER SKAKAR WHAT ABOUT THAT. 

Faktiskt nervös på ett bra sätt. Försöker se allt positivt idag. 

(Om jag inte meddelar mig på något sätt till världen efter trenågonting är jag död. Stendöd (Kanske stenad, jag vet inte hur de gör på Norrevång))

BORDE VERKLIGEN GÅ

är riktig kärlek. Mamma hatar den. Sjunger med varje gång!!!!!

Idag skrev jag 5000 ord på engelska och åt glass. 

^
Typ sånt

Min nya rektor ser ut som Martin Freeman!

Känns bättre än det gjort på länge nu. Med risk att låta sjukt deprimerande. Har ordnat upp sånt jag inte orkar med (läs: skolan) och nu känns allt mycket bättre för mig (läs: ingen annan bryr sig)! Livet äger osv!

!!