Jag glömde nästan
Idag sa Guido (stavning, någon? Guido uttalas det i alla fall. Hur det stavas bryr man sig egentligen inte om. Ingen kommer direkt skriva någonstans att "åååh Maxi stavade fel på vår mattans namn!!") att jag hade en fin poncho. För att vara ärlig så var tillfället såhär:
Jag (panikslagen): Kom nu Jenny! Skynda! Jag dör!
Och så sprang jag in i Guido. (Åh, stör mig på att jag inte kan stava namnet) Och han höll i en massa matsaker typ. Panik liiiix. Och min poncho hänger och slänger överallt så jag tänkte att nu kommer det äcklig ull i maten. Men det sket jag i. Och han också. För han sa:
Och så sprang jag in i Guido. (Åh, stör mig på att jag inte kan stava namnet) Och han höll i en massa matsaker typ. Panik liiiix. Och min poncho hänger och slänger överallt så jag tänkte att nu kommer det äcklig ull i maten. Men det sket jag i. Och han också. För han sa:
"Fin poncho!"
Då blev jag glad.
ok let's go
ollonborre
