Det här med att åka buss då. Jag har tränat ganska mycket på det på sista tiden, tryckt på knappar och stolt berättat att jag ska av här. Det har faktiskt fungerat utmärkt. Ingen har förföljt mig (än) och ingen har trott att jag är dum i huvudet.

Det finns faktiskt vissa saker som är bra med knapparna också. Sätter det sig någon bredvid en, som inte har en aning om när man ska av, kan man trycka på knappen så dem förstår. Det är otroligt praktiskt. Det finns självklart dem som inte förstår att det är ett tecken på att gå av bussen, men de träffar man inte så ofta.

Så, eftersom jag är klar med bussåkandet, jag har klarat en fas i mitt liv (en hemsk sådan, men nu är jag botad, hallelujah!) så går jag vidare till tågresor. Vi hörs!