Okej, jag har rubrikbrist. Acceptera det. 

Igår var jag hemma (igen) (för jag var det i torsdags också) (och gick hem tidigare i onsdags) (mitt huvud mår inte som ett huvud bör) och då bestämde sig min moder och jag för att ge oss ut i skitkalla, astråkiga Eslöv. Vi hyrde film. Fem stycken! Väldigt ycket för min filmhatande mamma. Sedan handlade vi en massa godis.
Sedan blev det kväll och vi åt macka och sen såg vi en läskig film (som inte var så värst läskig EGENTLIGEN) (men det sitter en skiträdd människa framför skärmen) (jag alltså) som hette Barnhemmet. Den är läskig, okej? I alla fall, för att ta bort läskigheten såg vi VÄRLDENS SORGLIGASTE FILM SOM JAG FICK ETT MENTALT SAMMANBROTT FRAMFÖR OCH BARA GRÄT OCH GRÄT OCH GRÄT FRÅN DE FÖRSTA FEM MINUTERNA. Hatchiko hette den. Sjukt sorglig. det var om en hund. Så. Sorglig. 
I alla fall, när jag var klar med mitt gråtande och så gick jag och sov lite (jag kunde knappt somna för Barnhemmet hemsökte mina tankar) (så jag läste massor och sen somnade jag för mina ögon dog av utmattning). Sen blev klockan någongång runt tre och jag vaknade av ett BRAK. Jag glömde att berätta att vi satt upp julgranen. I alla fall, vi hade satt upp julgranen på dagen. Och då hade Smilla vält julgranen. Mitt i natten. Jävla. Bög. 
Så mamma bara "balblabla" och satte upp granen men där var en människa som inte kunde somna om (jag igen) så jag gick upp och... eh... såg på Musikhjälpen. Mitt i natten. Från tre till fem. Sen somnade jag. Till åtta. När jag gick in på mitt rum. Och sov till halv tio. 

Jag borde söka hjälp eller något. (Smilla borde söka hjälp för sin kärlek till att klättra i julgranen) (Och mamma borde söka hjälp för att alltid somnar om på tre sekunder)