men denna är också ganska bra

Älskling du vet jag ramlar omkring här utanför och fryser lätt du såg så vacker ut idag när du berättade att det var slut dina ögon glittrade fast din fasad såg ledsen ut och det var januarikallt fastän solen sken och i fönstret på caféet bakom dig stod dina kompisar och viftade men händerna och jag höll inne tårarna och sa ja okej jag förstår precis ja det är du inte jag absolut (jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig!) jag förstår JAG FÖRSTÅR ATT DET ÄR SLUT sedan gick jag snabbt därifrån och gömde mig bakom ett träd och såg dig gå in och krama om en kille och du log och du skrattade och jag grät
och nu har klockan slagit åtta och hela dagen har jag letat och letat och letat och jag vet inte själv om att jag letar efter ett tecken på att äkta kärlek finns och inget lyckligt äckligt sött par har letat sig ut idag och kyssts öppet på torg och gator inget par har värmt sig i varandras jackfickor inget par har delat en latte på pressbyrån och därför gick jag hem till dig och ställde mig nedanför ditt flickrumsfönster som stod på glänt och av ljuden att döma hade du sex och klockan är ett nu och det är den första hela dagen i mitt singelliv och så många gånger jag stått här och längtat efter dig men denna är värst för jag vet att jag aldrig kommer få hålla om dig igen
älskling du vet jag ramlar omkring här utanför och väntar på att du ska öppna din dörr


det här är nog det finaste jag någonsin skrivit

Vill behålla känslan av ett romantiskt poesilandskap. Hand i hand med världens kärlek. Eller smsa långa texter och bedyra kärleken hela natten. Skratta åt omöjliga saker. Se folk i ögonen på riktigt. Ta vackra stilleben. Lyssna på musik på sjukhus och gå hela natten i en stad av höghus. Le mot främlingar på tåget. Läsa böcker för någon i solen. Vara snygg i bikini, eller ful, för ingen bryr sig! Ha runda solglasögonen som på sjuttiotalet. Låtsas vara någon annan, någon konstig. Svara i telefon och skrika ”Batman!” Ha födelsefester. Söndag i sängen i solskenet. Möblera om. Städa. Ha ork att göra någonting. Luncha med en vacker mamma som verkar vara syster. Cykla i natten. Vara kär. Sjunga högt och inte skämmas. Lämna människor som drar ner. Skriva långa nonsenstexter. Vänta på sms. Stirra in i väggen.


sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead

-

är det det här som kallas kärlek (oh oh)?

För ärlig talat, varje gång jag hör namnet så dunkar mitt hjärta så när på att det hotar att förstöra min existens (oh hot damn!). Och varje gång han talar så får jag en sorts rus i kroppen som säkert kan jämföras vid knark. Men hela han är ju faktiskt som knark! Herregud jag bara erkänner att jag vill ha mer. Det finns säkert så mycket mer i världen som är otroligt intressant och borde upptäckas men för mig finns bara han just nu. Och alltid. När någon frågar mig något går jag som i trans och vet inte vad som händer för ja, allt är rosaskimrande och ja, jag ser muffins i folks ögon och ja, det finns faktiskt enhörningar! 
Och när han ler borde hela världen stanna och stirra men det gör den inte och tack gode Gud för det?

Kraschlandning

Alltså vad fan. Lyckorus. Det är så sjukt konstigt. Vill inte ens skriva så. Vill vara borta ouppnålig och sånt, fast jag vet att jag är det ändå för ingen fattar. Skjuter bort den bästa vän jag har (alltså bästa vän fast jag har aldrig haft någon bästa vän på riktigt för om man berättar allt för någon blir man en hög av sörja som är så sjukt sårbar och jag vill inte aldrig vara sårbar) för jag är helt jävla dum i huvudet. Eller så gör jag inte alls det och då är jag dum i huvudet i alla fall. Orkar inte ljuga och uppräthålla samtidigt som det inte är alls vad jag gör för jag är jävligt glad men det är nog som att vara hög (tror jag) och sen bara landa fast inte mjukt och fint utan som när piloten i panik ropar "kanske kan det vara så att vi kommer vara tvunga att landa i havet nu för planet är cp och vi kommer dö... whoops!". Ungefär så är det. Jävligt jobbigt.
För jag vill inte dö. Inte nu och inte i havet. Fast är jag tänker efter vill jag nog dö i havet när jag väl ska dö. Fast inte. Vad i helvete jag biter på naglarna. Det är nog panik. Panik. Varför har jag panik. Idag började jag gråta utan anledning. Det gör jag fortfarande. Det är patetiskt och jävligt onödigt. Och när jag säger JAG VET INTE VARFÖR så mssuppfattar ni det är bara jaha du vill inte berätta MEN JAG VET FÖR I HELVETE INTE VARFÖR ERA JÄVLA CPIDIOTER. Jag pallar liksom inte. Förresten blöder det i mitt öra. 
Jag pallar inte:
- kompisar som säger att de är "tjocka" och behöver "banta" för att "deras ben går ihop där uppe". De är två. (AH EN SKAFFA EN HJÄRNA FÖR FAN)
- kompisar som liksom... 
Nä. Det var nog allt.
Och så orkar jag inte. Eller nej. Jag orkar. Jag vågar inte. Jag vågar inte säga såhär känner jag. Jag står för vad jag tycker och sådär. Ja. Jag kan skrika ut mina ÅSIKTER men de är just åsikter. Det är något jag tycker. Något jag KÄNNER är så jävla annorlunda. Det är en helt annan sak. Det jag KÄNNER är något jag har fått för mig att folk kan utnyttja och då. JAG VET INTE. Då får de väl utnyttja det? Nej. Varför kan man berätta en sak för en och inte för en annan? Hur berättar man? När berättar man? Man berättar inte. FAST DET MÅSTE MAN. För det kanske gör en starkare och mer sammanbunda. "Hej kompis nu ska jag berätta de mest basics facts jag har problem med att folk rör mig (en annan värld) och är kär i blablabla mina föräldrar är skilda och min lillebror är helt jävla idiotisk och jag hatar att jag älskar honom". DET om något borde få sammanbundenheten att fungera. Men det är ju inte så jävla lätt. Och om inte personen berättar heller. Fast det gör den väl. Har bara inget att berätta. 
Förresten kanske jag borde utreda det. Om jag nu är cp. För jag tänker ju på det själv. Om det skulle vara så. Fast om det inte finns några piller man kan ta känns allt så jävla onödigt. Och jag orkar inte bryta ihop inför någon psykolog och prata ut om mina problem. VILKA PROBLEM? Det varierar för fan från dag till dag. Dag 1: Vän arg. Dag 2: Vän vän, andra vän arg. Dag 3: Ingen arg. SUCESS! Men det kanske bara är jag. 

aspergers?

FATTAR inte

Alltså på riktigt, jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. Fattar inte. No entiendo. A-L-L-V-A-R-L-I-G-T. Helt plötsligt flänger jag runt (och bara... smälter så fort namnet nämns) och sedan bara faller jag ihop och blir helt nej men. För det går inte. Nej, det går inte. Det går inte. DET GÅR INTE FÖR I HELVETE. Det finns ingenting sånt. (Men vad är sånt? Vad i helvete är sånt? Vad menar du med sånt?) Det finns faktiskt, just, ingenting. Ingenting och då blir det ingenting sånt och VADÅ FINNS INGENTING, DET FINNS JU INGENTING ATT FINNAS INGENTING I? Det finns ingenting där och har aldrig funnits och just därför att det inte finns ingenting där finns det ingenting att finnas någonting i vilket blir ingenting i hela stora taget ingenting, nada, niet. Inget. 
Men ändå. Faktiskt så fattar jag inte. Jag fattar att det inte finns någonting att fatta men ändå så fattar jag inte det det inte finns att fatta. För. Ändå. Långt där inne finns det (som skrivet) något längtande, väntande, älskande, MEN, det är bara skrivet, right? Och dessutom är det (sant) inte sant för att, det finns faktiskt en annan, som är mycket bättre, och därför är det bättre om den längtan är till honom. MEN ÄR DET SÅ? Nej, det är väl inte så. Det är väl inte så ändå för det är väl SÄMRE om den längtan går till någon som inte längtar tillbaka och FAN vad perverst det låter. 
Eller så bara skiter man i allt.

when in trouble when in doubt run in circles scream and shout

-

it's the end of the world as we know it (and i feel fine)



tjugotio igen vad faaaan

JANUARI:

·        Nyår i Trollhättan

·        Stugan. Mobilen tappades i tunnan.

·        Josi och Emelie blev tillsammans.

FEBRUARI:

·        Blev tillsammans med Fitta.

·        Josi träffade Emelie 2.0.

·        Mycket snö. Typ asmycket.

·        Alicia fyllde år.

·        Och blev tillsammans med Mer Fitta.

·        Åkte till Tyskland.

·        Och spydde upp spaghetti.

·        Blev singel.

MARS:

·        Emelie gjorde slut.

·        Utklädningsdag. (Tror vi!)

·        Jag hade fint hår.

APRIL:

·        Jag hatade folk.

·        Påsklov!

·        Josi och jag lekte med lego.

MAJ:

·        Josi fyllde år.

·        John gay ut en bok. Den ägde.

·        Mamma och pappa skildes.

·        Vi åkte till Gamleby.

·        Jag läste en bra bok. Av John.

·        Jag fick en diss. Och gav en.

·        Allt dog.

JUNI:

·        Fyllde år. Fick dator.

·        Sommarlov! (På min födelsedag)

·        Ystad med Josi och snygg kille på tåget.

·        Mina kompisar hade anorexia. Alla. Lovar.

JULI:

·        Malmö med Josi och Louise. Och han där Faraz.

·        Svedala Rock tjosan.

AUGUSTI:

·        Träffade Stella med Josi.

·        Hade en kanin. Och lämnade bort han. (Tror jag)

·        Började skolan.

·        Josi dissade mig.

·        Jag skaffade fryste.

·        Kräftskiva.

·        Skolfoto.

·        Josi skaffade killar. Kompisar. (säger vi!)

·        Jag fixade min toa så den blev konstig.

·        Tyskland.

·        Josi hatade mig och skaffade kompisar.

·        Guido sa att jag hade fin poncho.

·        Mamma fyllde år.

SEPTEMBER:

·        Pappa fyllde år.

·        Mamma och pappa var vänner (!!!!)

·        W ställde upp på foto.

·        Jag var sjuk.

·        Jättesjuk.

·        Såg på En vampyrs bekännelser.

·        Och blev kär i unga Tom Cruise.

·        Jag såg nazistfilm.

·        Och lyssnade på Mumford and Sons.

·        Röstade inte på SD.

·        Utan på Centern.

·        Gick på bio med Nelly.

·        Såg Pettson och Findus.

·        Och var sjuk.

·        Och klippte mig.

·        Nelly fyllde år.

OKTOBER:

·        Gamleby!

·        Blev vän med Josi på vägen hem.

·        Åkte till Ullared.

·        Träffade Josi på studiedag.

·        Såg en katt.

·        Tog foto på min katt.

·        I Malmö.

·        Josi skaffade hus, men flyttade inte.

·        Och lyssnade på P3.

·        Det var SO.

·        Jag var kär.

·        Jag var ute med Josi.

·        Jag slutade gå till Gunnel.

·        Jag lyssnade på Kate Nash.

·        Jag skrev en tidning till min svenska och fick MVG+.

·        Jag skrev om Stefan.

·        Det var synd om mig.

NOVEMBER:

·        Fick en katt.

·        Åkte till Lalandia.

·        Hade ont i huvudet.

·        Blev kär i Navid Modiri.

·        Skrev hatlista.

·        Jag blev kär i Prag.

·        Läste engelsk bok.

·        Josi flyttade snart.

·        Julpyntade.

·        Mamma var störd.

·        Jag kunde inte prata.

DECEMBER:

·        Josi flyttade.

·        Var sjuk.

·        Var sjuk igen, på riktigt.

·        Missade skolavslutningen.

·        Och fotbollstuneringen.

·        Det sög snopp.

·        Såg lucia.

·        W fyllde år.

·        Var arg.

·        Mycket arg.

·        Ville döda folk.

·        Josi och jag lyssnade på någon kyckling sak.

·        Tog kontakt.

·        Fick ett brev.

·        Mamma var bitch.

·        Sen var hon bäst.

·        Josi trodde W var efterbliven.

·        W var efterbliven.

·        Jag hittade en SUPERSNYGG kille.

·        Jag var snygg och Josi var snygg.

·        Och Josi var här!

·        Mamma var bajsig.

·        Jag fick nya kläder (och handlade)

·        Jag kom på Adam. Love him.

·        Jag designade om min blogg och dog.

·        Jag firade nyår med Josi. (Inte än)

·        Och lillenyår. (Hennes ord)

·        W kunde inte somna på lillenyår.

·        Johan förstörde en annars bra julafton.


ADAM!

”Vad pluggar du då?” frågar han.
”Natur.”
”Va? Varför då?”
”Kul.”
”Vad kan man bli av det då?”
”En ny Linné”


Och så en hatlista på det

Uppdaterar mycket, ja. Tänkte att om jag gör det kan ni spara inläggen och läsa de senare. Smart va? För nu tänker jag nog inte blogga på ett tag (och så uppdaterar jag sextio gånger imorgon, lovar). 
Ja, och så var det en hatlista. Jenny sa att hon gillade dem. Så här kommer en special, just for Jenny.
Jag hatar…

JENNY!!!!!!!!

Nej, HAHAHAHAH, men fan vad kul det hade varit. Lite synd att jag inte hatar henne. Nej men, puss, älskar dig, för du läser min blogg. (Haha, åh läsare!) Nä, nu blev allt oseriöst, nu måste jag nästan skriva ett nytt inlägg för detta. Nä, nu kör vi:
Jag hatar…

- Folk som är snygga. Ja men sluta vara snygga då för jag stalkar er och blir ledsen för att jag inte är snygg ju.

- Att vara sjuk. Ok, trevligt att vara hemma och få uppmärksamhet, men inte så nice när det kliar i käkbenet och man bara ”oooooooookej, vad gör jag nu då? Sågar upp kinden och ber någon klia, eller?”

- Att vara sjuk 2.0, och tänk så vill man inte vara hemma. Som denna vecka, asnice ju med alla människor som skiter i att jobba.

- Att nysa. Tänk när man har den perfekta feelngen att man inte har ont i halsen längre, och så nyser man och it all going back to me.

- Folk som gillar samma musik som jag. Okej, jag erkänner, jag har lite problem med musik. Det tar vi senare. Men det är inte så okej om någon helt plötsligt börjar sjunga ”min” låt. Hände två gånger idag. Dumdag.

- Idioter. Finns några stycken. Ibland bland mina kompisar. Inte så nice.

- Läppar. Seriöst, finns det något mer creepy än läppar? Dessutom påstod någon att man har hår på läpparna. Man bara NEJ?!

- Snoppar. Nej, haha, nu ska jag vara seriös. Hatar ordet snopp för jag överanvänder det.

- Sexor. HAHAHAHA, åh, fattar hur sjuorna kände när vi ”kaxade” oss mot dem. Seriöst, så jävla jobbigt. De är fula också. EN. JÄVLA. SNYGG. I. SEXAN. Seriöst, var är samhället på väg?!


please fall in love with me 'cause it's gonna be like a knock in my face (on a good way)

- alltså det går ju inte eftersom man inte kan vara...
- bög menar du alltså?
- alltså nej säg inte då
- vaddårå bög eller?
- alltså du menar att man inte kan vara så där, det finns många träd i skogen och en kvinna ska ha en stor frisk fura och inte en ful fjollbuske
- ja annars kan jag ju göra en bonad till väggen med tallar och buskar
- nä, inga buskar bara raka träd
- ja, tack pappa! jag måste gå nu då
- ja puss puss

andas i fyrkant

mum always told me to breathe in a square
-
Ibland måste jag andas i en fyrkant för att inte ramla omkull
och jag tror att jag är kär i ditt leende när du ser på mig med en blick som säger att du inte bryr sig alls
och jag älskar dina ögon när de söker bekräftelse som de aldrig får
och jag vet att vi skulle vara bra tillsammans
och må som vi förtjänar så se mig och ta mig till dig eller
ge mig den blicken som du ger till krypen som bugar inför din skönhet
jag älskar dig

RSS 2.0